Antiblogbyrån om dubbelmoral.

Efter en del dödtid här på Antiblogbyrån så har det äntligen blivit dags att posta igen. Inte för att det finns en själ som läser skräpet. Det handlar istället om samma jävla behov som alla andra blogare har. Behovet att synas och att vara "out there".

Där ute är i det här fallet en fråga om internet och inte broadway eller nån annan hel- till halvostig variant av kändisskap. Internetkändisarna kan vi alla som baksidan på vår egen hand. De har inte gjort nånting för världen, förutom att skämma bort sig själva.

Hur som helst har författaren till denna antisida hållit på med allvarligt blogmissbruk nu i snart ett år. Detta kanske kommer som en chock. Men så är det. Det enda försvar som den åtalade har är att han mestadels använder sitt blogande för att sprida en podradiosändning. Blogprogramvaran Wordpress har nämligen utmärkt stöd för det. Försvaret är svagt, men eftersom Antiblogbyrån är jäviga kommer saken att gå igenom som rent trams. Vi är med andra ord villiga att se mellan fingrarna.

Problemet är nu hur vi skall kunna fortsätta vårt arbete mot blogarna och för ett mindre missbrukat internet. Men det skall nog gå bra. Nästa ämne är nämligen de så kallade reseblogarna. Mycket nöje!

Antiblogbyrån definierar teknikbloggen.

Second runner up: Teknikbloggen.

Nästan värre än fjortisbloggen är den så kallade teknikbloggen. Eftersom den här verksamheten är ganska nydanande så finns inte terminologin sedan tidigare. Därför skall jag ge en definition.

När man sitter och jobbar med sina labbar, helt enkelt tekniska saker, i mitt fall är det ofta olika sorters programmering. Jag har ju valt att hamna i en sådan lukrativ och framgångsrik branch som IT-branchen. Eller rättare, jag har valt att kanske hamna där. Men nog med renomering nu. Jag sitter i alla fall ibland med mina uppgifter och stöter då och då på patrull och måste söka information om hur man löser problemen på internet. Hur gör man det då? Jo oftast med hjälp av en så kallad sökmotor, i mitt fall är det Google som gäller. Så man knappar in sina sökkriterier och klickar på sökknappen. Man får upp en massa träffar och hittar en som ser bra ut. Klick på den, och vad finner man på andra sidan? En blogg..! Mina instinkter säger åt mig att ge Bakåtknappen en rejäl smäll. Puh! Nästa länk - vad finner man? En blogg till! Och så fortsätter det!

Vem i hela världen orkar sitta och blogga röven av sig om hur man löser ett tekniskt problem, bara rakt upp och ner. Har man något att säga om en lösning på ett mer eller mindre tekniskt problem så kan man väl för sadeln fixa en vettig hemsida så man slipper läsa den som en dagbok.

Vad finns det då för anledning till det här? Ja jag vet inte. Det enda jag egentligen kan tänka mig är att det är hyffsat lätt att ladda ner en snygg programvara för att skapa en blogg. Man kommer alltså igång fort. Men snälla, låt oss slippa teknikbloggandet! Ge mig gärna tips. Men gör det i en form som inte får min mage att påminna mig om vad jag åt till frukost! Basta!

Antiblogbyrån definierar fjortisbloggen.

Under den senaste tiden har jag i min yrkesutövning (yeah right) har jag kommit i för mycket kontakt med två sorters bloggar. Nu har jag äntligen fått tiden jag behöver för att presentera dem för er mina kära läsare. First runner up: Fjortisbloggen

Vad är är en fjortisblogg?
Det som karakteriserar en fjortisblogg är framförallt sättet den är skriven på, vad den handlar om och hur författaren framställer sig själv.

1. Språk - en fjortisblogg är skriven på ett sätt som gör den närmast oläsling för den insatte. Det handlar om att misshandla svenska (och/eller andra språk) på ett sätt som närmast får en att tänka på amerikanarnas framgångsrika försök att använda indianer för att "kryptera" meddelanden i sydostasien under andra världskriget.
   
2. Innehåll - en fjortisblogg handlar nästan uteslutande om hur författaren lever sitt liv, vad som händer, hur de senaste buffaloskorna ser ut, och vem som just nu är snyggast i nian.
3. Självdistans - är något som författaren till en fjortisblogg är helt befriad från. Den enda som existerar i världen är författaren själv. Att i enstaka fall blanda in sin kompiskrets i bloggen förekommer, men inte utan att författaren berättar att denne själv är lite bättre än de andra. Detta kan göras mer eller mindre subtilt.

Fråga: Vad kan man göra för att skydda sig?
Man skyddar sig effektivt från fjortisbloggar genom att passa sig noga för att söka efter ord som ofta förekommer i sådana skrifter. För att ge en känsla av vad det kan vara följer en kortare lista:

• kjam - ung. kram, fjortisen vill visa sympati på nått vis jag vet inte..

Ja det var väl det ungefär. För den som känner till det så kallade lunarspråket vet ungefär vad det handlar om.

Håll er alltså borta från fjortisbloggarna i den mån det är möjligt. Jag avråder alla som vill komma hem med livhanken i behåll att låta bli att följa länkar till något som kan se ut som en fjortisblogg. Om du upptäcker en fjortisblogg bör du för det första lämna den så fort som möjligt, och sedan anmäla den till lämplig myndighet eller myndighetsliknande företag. Använd ovanstående definition för att identifiera dem och unvik dem sedan i mesta möjliga mån.

Lycka till!

Antiblogbyrån om bokstaven i.

På ungefär samma sätt som överflödet av bloggar på internet irriterar jag mig på förekomsten av bokstaven "i" innom allting som har ens den minsta koppling till datorer.

Som macintoshanvändare möter man bokstaven "i" på lite olika ställen. Mest känt för den breda publiken är väl kombinationen iPod och iTunes. Dessa båda produkter tillåter som säkert bekant en möjlighet att lyssna på musik lite var stans. Kring dessa båda fenomen kretsar å ena sidan saker som hör MacOS (och andra Appleprodukter) till och å andra sidan sånt som inte alls har med saken att göra.

Som representanter för Apples produkter kan ju iWorks, iCalendar, iMac och iBook nämnas. Det första är ett programvarupaket för att utföra vanliga kontorssysslor, den andra säger sig själv och de två senare är två datormodeller från Apple. Okej, missbruk av bokstaven "i" från det kända Californiabaserade företaget alltså. Men hur kommer det sig att alla andra har nappat på trenden?

• iRiver - mp3-spelare. En ripp eller berättigad namngivning. Börjar i:et bli synonymt med möjligheten att spela upp musik. Isåfall, hur fasen kopplar man det?
  
• iRobot - film från 2004 med Will Smith i huvudrollen. Frågan är vad Will Smith gjorde med sitt i. Det bästa med filmen är att hans bil har ett verkligt märke.
• iDag - svenskans svar på tyskans heute och engelskans today. Frågan är vad det har med Apple att göra.
• iWiener - vafalls? Ingen vet var denna kom ifrån.

Den uppmärksamme undrar nu varför. Jo, jag vill med detta lilla offtopic-inlägg illustrera den frustration som jag känner inför bloggandets spridning. Förmodligen lyckas jag inge vidare med det så jag sätter punkt där.

Antiblogbyrån om Johan.

Äntligen nämns Antiblogbyrån i litteraturen. Eller i alla fall i en blog. Först ut, vad jag vet är min gode vän och kollega Johan. Vi tackar Johan med en applåd och ger nedanstående nedlåtande utlåtande (nnu) om Johans bloggverksamhet på jnd.se

Med så mycket finess det nu går har Johan lyckats skapa något som närmast nästan kan liknas vid en manlig blog om programmering, mjukvara och humor. Givet i bokmärkesmappen?

Antiblogbyrån om anatomi.

To defeat thy enemy, thy must know thy enema.

Vad händer egentligen med människokroppen då den utsätts för en blog?
Blogar är normalt visuella till naturen och processen börjar således med att man tar in dem via synorganen (t.h. i bild). De impulser som synorganen (ögonen, för lekmannen) förmedlar till syncentra i huvudet tolkas om man har tur och blir till en vacker sandstrand på Kos, eller om man har otur.. Till en bloggares senaste inlägg.

Väl uppe i hjärnan sätter tolkandet igång på riktigt. Varje ord får sitt eget liv, dagistid och efter en hand hamnar de i moppeåldern och då är det dags att ge sig av nedåt. Bloggen sprids via blodomloppet ut i tår, fingrar och andra onämnbara extremiteter, såsom svalj och öronsnibb.

Då bloggen når benen slappnar alla muskler av i kroppen för att bara sekunder senare rycka till i spasmer. Har man en väldans tur slutar det efter det, om inte ordineras ett besök på det lokala stadsbiblioteket. Om inte annat inser kroppen där hur ofantligt pinsamt det var att rycka som en tok. Istället börjar den producera blopium, ett antibloghormon, tre gånger starkare än bakåtknappen i Din browser. Efter de initiala rycken når så bloggen kroppens stora organ.

Där ställer den till med diverse oreda och kan orsaka gasighet, kramper och allmän ovilja. Detta får fortgå tills dess att bloggen inte intas via synorganen (t.h. i bild). Då övergår kroppen i återhämtningsläge. Mer syre pumpas in i blodet av hjärtmuskelen, något som irriterar levern och skapar ett undertryck i njurarna. Levern, som är som kroppens marmeladfabrik, tar så småningom hand om bloggens spårämnen i blodet och kastar ut dem, antingen via njurar eller hudvävnad.

Väl ute i friska luften övergår bloggen i så kallade spårämnen. Forskarna är i dags läget inte säkra på vilken betydelse dessa har för naturen, blåsipporna eller växhuseffekten. Detta är ett expansivt forskningsområde och man undersöker just nu om man kan ha nytta av stamceller, på något sätt..

Går det att skydda sig?
Det enkla svaret är: Nej. Det går inte att skydda sig eller sina barn mot denna våldsamma misshandel av dig, språket, överheten, samhället och internet.

Är vi dömda till ett liv i bloggarens klor?
Mer eller mindre, i alla fall tills människor slutar vara så jävla mediekåta. Såna som jag älskar att synas, älskar att få sina åsikter hörda. Alla borde få prova på hur det är att vara Baren-Miral för bara en dag. Då skulle pöbelen inse att det bannemej inte är så ball att vara mediekåt. Detta skulle förmodligen lugna ner de av oss som bloggar. Eller så får man plocka in nån i orange fleese som kan säga att det hela bara är en fluga.


God natt bjuder jag er nu, och glöm inte: Jag hatar er inte, jag är bara avundsjuk.. typ!

Antiblogbyrån avsäger sig själv.

Posterna haglar somewhat tätt här. Det är mest för att jag vill få det att se ut som om jag har nått att komma med.
Jag borde ha börjat med denna post egentligen. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Snarare aldrig. Med denna post vill jag dock säga att jag inte tar något som helst ansvar för det som skrivs här nedan.. Eller ovan eller vad det blir. Dock ämnar jag följa de lagar och bestämmelser som finns. Tanken är även att de oskrivna regler som existerar skall följas, i den mån jag känner till dem.

Det som är speciellt med denna blog är väl att den är ganska anti-"allt och alla". Min tanke är inte att hänga ut enskilda människor och deras bloggar, men det kommer eventuellt att ske i alla fall. Kommer jag åt Din onda tå med något så hör av dig, släng en kommentar eller nåt och låt mig få reda på vad du tycker. Vi kan säkert lösa det hela på nått vis. Eller racka ner på mig på Din egen speciella blog. Om Du inte har en blog avråder jag dock från att Du startar en. Förmodligen kommer jag inte åt Dina tår, och det skulle bara hälla vatten på min kvarn om du skapade en. Så låt bli.

Kan Du ta en smula ironi, och en bunt glimten i ögat, då har du dock kommit rätt. Hoppas att Du gillar det jag gör. Annars får du väl berätta det för nån.

Antiblogbyrån börjar.

Internet håller på att svämmas över av bloggar. Världen kan snart inte ta emot fler bloggare och deras värdelösa åsikter om allt och alla. Denna blog är ämnad att ge dig en insikt i vad du kan göra för att stoppa detta våld mot internet och dig själv som person.

Dagens explosionsartade utveckling där antalet bloggar på nätet växer med ljusets hastighet är något som oroar mig. De faktum att:

1. jag själv sitter här och såsar in egna blogginlägg och
2. att jag ännu inte bestämt mig för om själva ordet blog(g) skall stavas med ett eller två G (som i till exempel Gunnar)

är inget jag tänker bry mig om ett dugg. Istället tänker jag använda min förbannade rätt som människa i dagens informationssamhälle att skriva vad fan jag vill i min egna blogg. Urk! Det är precis det här som irriterar mig.

Gör man idag en helt vanlig sökning på valfri sökmotor får man upp så sjukt många bloggar om ingenting som man sökt på. Det har helt enkelt blivit för lätt att publicera sina tankar kring livet, och andra olämpligheter på internet. Strävan efter bekreftelse är enorm. Vems fel det är skall vi behandla senare..

...tills dess: Akta er för bloggar'n!