Antiblogbyrån om anatomi.

To defeat thy enemy, thy must know thy enema.

Vad händer egentligen med människokroppen då den utsätts för en blog?
Blogar är normalt visuella till naturen och processen börjar således med att man tar in dem via synorganen (t.h. i bild). De impulser som synorganen (ögonen, för lekmannen) förmedlar till syncentra i huvudet tolkas om man har tur och blir till en vacker sandstrand på Kos, eller om man har otur.. Till en bloggares senaste inlägg.

Väl uppe i hjärnan sätter tolkandet igång på riktigt. Varje ord får sitt eget liv, dagistid och efter en hand hamnar de i moppeåldern och då är det dags att ge sig av nedåt. Bloggen sprids via blodomloppet ut i tår, fingrar och andra onämnbara extremiteter, såsom svalj och öronsnibb.

Då bloggen når benen slappnar alla muskler av i kroppen för att bara sekunder senare rycka till i spasmer. Har man en väldans tur slutar det efter det, om inte ordineras ett besök på det lokala stadsbiblioteket. Om inte annat inser kroppen där hur ofantligt pinsamt det var att rycka som en tok. Istället börjar den producera blopium, ett antibloghormon, tre gånger starkare än bakåtknappen i Din browser. Efter de initiala rycken når så bloggen kroppens stora organ.

Där ställer den till med diverse oreda och kan orsaka gasighet, kramper och allmän ovilja. Detta får fortgå tills dess att bloggen inte intas via synorganen (t.h. i bild). Då övergår kroppen i återhämtningsläge. Mer syre pumpas in i blodet av hjärtmuskelen, något som irriterar levern och skapar ett undertryck i njurarna. Levern, som är som kroppens marmeladfabrik, tar så småningom hand om bloggens spårämnen i blodet och kastar ut dem, antingen via njurar eller hudvävnad.

Väl ute i friska luften övergår bloggen i så kallade spårämnen. Forskarna är i dags läget inte säkra på vilken betydelse dessa har för naturen, blåsipporna eller växhuseffekten. Detta är ett expansivt forskningsområde och man undersöker just nu om man kan ha nytta av stamceller, på något sätt..

Går det att skydda sig?
Det enkla svaret är: Nej. Det går inte att skydda sig eller sina barn mot denna våldsamma misshandel av dig, språket, överheten, samhället och internet.

Är vi dömda till ett liv i bloggarens klor?
Mer eller mindre, i alla fall tills människor slutar vara så jävla mediekåta. Såna som jag älskar att synas, älskar att få sina åsikter hörda. Alla borde få prova på hur det är att vara Baren-Miral för bara en dag. Då skulle pöbelen inse att det bannemej inte är så ball att vara mediekåt. Detta skulle förmodligen lugna ner de av oss som bloggar. Eller så får man plocka in nån i orange fleese som kan säga att det hela bara är en fluga.


God natt bjuder jag er nu, och glöm inte: Jag hatar er inte, jag är bara avundsjuk.. typ!